FIRANDE AV FARFARSGUBBE. RALLYLYDNAD OCH PROMENAD I SKOG. EN BRA DAG PÅ PAPPRET

Nu sitter jag här, på en lördag och är uttråkad och för trött för mitt eget bästa. Har mått som en påse krossade ostkrokar idag, bara allmänt uttrökad på att vara fattig student, lite för tjock och less. Egentligen har jag inget att vara missnöjd över på allvar. Utan bara en del småsaker som ligger och gnor. Men trots sånt strunt har det varit en bra dag. En bra gårdag, hundarna tyckte kanske inte att gårdagens kväll var så kul men vi gjorde ju endå som vi alltid brukar göra när Alma ska sova över - tar en promenad i BlommasSkogen. Så dom fick ju sitt trots allt. Idag har vi tränat på skolgården i Årsunda, vi blev några få tappra som trotsade regn och rusk (men väl på plats sken solen som om regnet aldrig varit där). Mårten är duktig. Riktigt duktig. Men det varar i korta sekunder, men jag kan inte riktigt begära så mycket mer efter ynka 3 månader, enlgit mig själv! Så de funkar bra. Wilma är med som godisråtta och gör sina små konster för frolic i massor. Är man tant och i god form är det i all rätt att få godis i mängder! Bodil däremot, min lilla tjockis och freak får skära ner på godisarna oftast men idag försökte vi oss på STÅ. Vilket krävde många godbitar!! Ena sekunden tycks hon fatta, sen gör vi ett SITT och är tillbaka som på NOLL... Men efter en stunds upprepning tycks det fastna och vi lägger av. En ganska vanlig dag i rallylydnads-land. Men idag övade vi bara på enskilda övningar och skippade att gå barnan.

Därefter somnade jag på soffan hemma i Åkra. Tänk var lite Åkras-luft kan göra bra för själen? Farfar Åke fyller år och detta firades med smörgåstårtor och farmors maräng-dröm. Farfar berättar stunder från förr som om "Svarten, hästen som gick lös och endast löd gammelfarfar Edvin" eller om hur han som barn gick 5 km för att komma till skolan när lillasyster gnabbas med pappa om den gången han skulle hämta henne och hon aldrig kom. Myspys hos farmor och farfar. Underbara historier som jag suger in för att minnas, värd mer än guld att höra.

Nu sitter jag här och har precis lurat i tant Wilma sin mat. De andra tu behöver man inte lura, snarare dom som skulle vilja lura mig att ge dem en omgång till! En promenad på detta så kan man ju slå sig ner för att stanna där fram tills vi ska ut och kvällskissa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0