carolin

Som en sten lägger sig dimman efter faktumet och kommentaren. "Carolin, du måste börja tänka och se nu. Jag vet inte om hon kanske har ont". Ännu en natt med mardrömmar och panikångest. Det som skrämmer mig mest är just OM hon har ont. Det känns som jag dör hellre än tar ett beslut. Det känns som att jag klänger mig fast vid de stunder då det nästan nästan inte märks. De stora tumören går ju inte att undgå. Dessa förbannade tumörer. Som jag hatar er. Ren ondska. I onödan. Förbannade tumör. Det känns som världen rasar. Jag tänker på om det händer, när det händer. Hur ska jag kunna stå och gå? När min verklighet krossas och min värld går sönder.

Ja igår var dagen som Frida och Mårten blev ett år. Ett helt år! Lillpluttarna blir stor. Fast jämför man med tanterna är 1år ingen ålder. Jag minns när Wilma och Misty (min kusin Sofies Cavalier King Charles Spaniel) fyllde 1år. Det drogs på med kalas och vi hade hundkalas med inbjudan, det kanske bör tilläggas att både Sofie och jag var 11 och 10 år själva. Men här görs ingen skillnad, kanske mindre inbjudan och paket - men igår bjöd Mårten Kennel Guldåkra på tårtkalas. Vilket uppskattades, till och med Wilma åt i massor. Vilket inte gör något då tanten för övrigt inte är så matglad (och har heller aldrig varit). Men i vilket fall, säger vi GRATTIS till våra älskade småtroll, nästa helg väntas utställning igen och som jag längtar. Dom skötte sig ju som redan sagt riktigt bra sist. Vem hade trott att jag skulle sitta här med en alldeles egen Golden Retriever-"valp" våren 2012? Inte jag ialf.


Älsklingskillen med "maskros-färg" i pannan våren 2012. Dewmist Scaramouche - Mårten -

Jo men dethär med att blogga är ju roligt, men min dator och många andra roligare saker gör att man inte riktigt tar sig den tiden. Jag är nog inne i en såndär period igen, när jag vägrar nöja mig med hur allt är just nu. Jag gnabbas och gnäller, utan att nöja mig. Utan att ta vara på nuet. Idiotiskt, jo jag vet. Drömmer och önskar. Är mest konstig och flummig. Samtidigt njuter jag ju av sommaren, det vore ännu mer idiotiskt om man inte njöt av dem. Gröna träd och blomsterfulla rabbatter. Och äntligen får jag sitta på min brygga i Åkra och titta ut över Ottnaren. Det är kärlek det.